- Jag tror att alla människor går igenom svåra perioder i sina liv, även om det ofta känns som att man är ensam om det. Allting som vi går igenom sätter sina spår i oss och gör oss till dem vi är. Gårdagens smärta är dagens styrka.

Jag hade en väldigt tuff period för ett tag sedan och håller fortfarande på att bearbeta det jag gick igenom. Att jag "misslyckades" i gymnasiet, relationen till min familj, att jag var tvungen att flytta hemifrån och bo med en man jag knappt kände, att relationen till honom sprack, att vi gjorde någonting vi föralltid kommer att ångra (no comments), m.m. har satt djupa spår i mig. En period kände jag verkligen att det inte var värt att leva och jag hade ingen att vända mig till. Jag kunde inte öppna upp mig för min pojkvän, jag berättade inte så mycket för min bästa väninna, jag hade ingen i familjen jag kunde prata med, jag hade ingen som stod mig nära och ingen som förstod mig. Det var det jobbigaste av allt, att inte kunna prata med någon. När allting känns hopplöst, prata! Prata med vem som helst och prata tills det inte finns någonting att säga mer. Det spelar ingen roll om personen inte förstår dig eller kan hjälpa dig, huvudsaken är att du inte bör bära på tyngden, på sorgen och smärtan själv. Det är de allra jobbigaste, allt annat går att lösa.

Hur släpper man taget om någon man älskat så djupt?